Röster om Pardans

Pressrecensioner

Tillbaka till hemsidan -Home

Sara Norling i Dagens Nyheter 23/10 2005
Om Två steg från himlen
...en snabb historieskrivning och en smittande entusiastisk predikan om pardansens tjusning.

Ylva Lagercrantz i scentidningen Nummer 21/10 2005
Om Två steg från himlen
Efter en timme lovar jag att den mest hårdnackade låter sig förföras av litteraturprofessor Birgitta Holms inspirerande, filosofiska tankegångar kring en dansform som enligt henne kan lösa de flesta av världens problem... Läs mer >>>

Peter Stensson i Upsala Nya Tidning 22/12 2004
Den börjar med den djärva ansatsen att beskriva pardansens väsen: "omfamning men inte sammansmältning". Vid slutet av första sidan inser man att texten är både en analys och en kärleksförklaring till pardansen, och det säger ganska mycket om boken som helhet. Läs mer >>>

Lis Hellström Svenningson i Göteborgs-Posten 16/10 2004
Det är den svindlande, berikande sidan av dansens möte som Birgitta Holm beskriver och försvarar i sin nya bok Pardans. ...
Bara hon ger sig hän flödar pardansen, personligt engagerad och påläst förankrad i historia och fakta, med litteratur- och filmtips samt ordlista i slutet ...

Maciej Zaremba i DN 2/10 2004
Skulle världen bli en bättre plats om fler människor dansade? Det tror jag säkert, efter att ha läst Birgitta Holms Pardans. Få samtal är mer självutlämnande, få lekar mer riskabla, få möten rikare på överraskningar än när två främlingar försöker åstadkomma njutning till musiken. "Lyhördhet", detta utslitna ord, är egentligen för tunt för att beskriva vad som krävs för att få den andra inkarnationen att känna sig fri medan den följer min. "Dans är förvandlingen av rum och tid för människorna som ständigt är i fara att förfalla ensidigt till tanke, vilja eller känsla. Jag älskar dansen. O, människa, lär dig dansa. För annars vet änglarna i himlen inte vad de skall göra med dig." Det är kyrkofadern Augustinus som talar.

Tommy Olofsson i SvD 14/9 2004
Hon har skrivit en alldeles underbar bok med titeln Pardans...
Jag gladdes redan när jag förra sommaren läste en artikel som nog var embryot till denna bok. Birgitta Holm beskrev sin kärlek till dans och speciellt till tango. Det var en artikel som det lyste om ...

Synpunkter och debattinlägg

I diskussionsforum på Tangoportalen skrev Paula Dee 2 okt 2005:

Jag vill varmt rekommendera Birgitta Holms föreställning "Två steg från 
himlen" på Klara Soppteater, om jag minns rätt är nästa föreställning 
den 2/11... Birgitta är magnifik och rolig !

På tangodansarnas e-postlista Yumba skrev Fredrika Gullfot 15 sept 2004:

Läser Maja Lundgrens recension av "Pardans" (AB 14 sept. 2004) 
och känner hur taggarna fälls ut direkt. I nästa upplaga förtjänar 
den att tryckas med som epilog, för att på kongenialt vis sammanfatta 
precis den reaktion som man förväntar sig från kultureliten - bättre 
kan Birgitta Holms egna resonemang knappt illustreras.

Nyckelcitat Lundgren: "(...) att sätta ner intellektualitetens 
ryggsäck för att kunna shaka loss". Är Tango icke-intellektuell? 
Kan pardans beskrivas som att "shaka loss"? Jag känner mig inte 
hotad av Lundgrens analys, men rycker lite uppgivet på axlarna åt 
att det tycks vara omöjligt att fatta vad det handlar om, om man inte 
själv sysslar med det. Trots en så utmärkt introduktion till ämnet 
som Birgitta och JP:s. Sårad blir jag dock när de litterära citaten 
anklagas för att sakna livsnerv - i alla fall i min själ är de visst 
"bittert genomlevda och rådbråkade" (i synnerhet Augustinus), för att 
tala med Lundgrens egna ord. Det är ju trots allt faktiskt inte bara 
att "shaka loss", liksom.

Själv sträckläste jag boken på en eftermiddag, sedan tog min käre 
sambo vid och gjorde samma sak. Om Abadis bok "Milonga" var en 
underbart träffande beskrivning av milongan och dess invånare, 
så träffar "Pardans" mer på djupet. Kanske den inte faller lika 
många på läppen, för att den problematiserar och avmytologiserar 
i domäner som jag upplever att många dansare helst vill slippa se 
i dagsljus. Men äkta kärlek kräver att man ser sin älskade som han/hon 
är, inte som den man vill att han/hon skall vara. Samtidigt går det 
inte att ta miste på att boken är en partsinlaga för dansen som 
ultimat livsform, och kanske är det just kampens glöd som gör 
boken så berusande. Jag vet inte, jag måste nog läsa om den med 
kallare huvud. Den är GRYMT bra, spännande, mäktig och gripande 
som en storfilm.

Jag antar att jag slipper säga åt någon här på listan att köpa den 
och läsa den, för det har ni väl förhoppningsvis redan gjort. 
Om inte... a one... a two... you know whatto do :-)

Tack Birgitta, tack JP!

/Fredrika

Tillbaka till hemsidan -Home